Information, och enbart information.
Jag har otur.
For nagra veckor sedan dog min iPod.
I Florianòpolis drunknade min kamera.
Trottsamt!
Jag ar tillbaka i Buenos.
Julia och Malin ar har, men aker vidare till Rio pa fredag.
Imorgon kanske vi ska sky-diva.
Jag har bestamt mig for att aka hem den fjarde juni.
Om jag ar redo for hemkomst vet jag inte men det marker jag val.
Nasta vecka flyr jag huvudstaden igen.
Salta, Bolivia och Mendoza ar resmalen.
Idag akte Maja hem och om tva veckor aker Anna & Lisa.
Det ar host har och jag anvander halsduk.
HALSDUK!
Var och uteserveringar lockar.
Jag saknar Brasilien.
Min ryggsack har borjat lukta.
Nu ska jag hamta min tvatt.
(Som aldrig blir ren men som varje gang luktar som att de tappade 10 parfymflaskor i tvattkorgen.)
Det var allt underhallande jag kunde bjuda pa idag.
Trist!
For nagra veckor sedan dog min iPod.
I Florianòpolis drunknade min kamera.
Trottsamt!
Jag ar tillbaka i Buenos.
Julia och Malin ar har, men aker vidare till Rio pa fredag.
Imorgon kanske vi ska sky-diva.
Jag har bestamt mig for att aka hem den fjarde juni.
Om jag ar redo for hemkomst vet jag inte men det marker jag val.
Nasta vecka flyr jag huvudstaden igen.
Salta, Bolivia och Mendoza ar resmalen.
Idag akte Maja hem och om tva veckor aker Anna & Lisa.
Det ar host har och jag anvander halsduk.
HALSDUK!
Var och uteserveringar lockar.
Jag saknar Brasilien.
Min ryggsack har borjat lukta.
Nu ska jag hamta min tvatt.
(Som aldrig blir ren men som varje gang luktar som att de tappade 10 parfymflaskor i tvattkorgen.)
Det var allt underhallande jag kunde bjuda pa idag.
Trist!
Rio de Janeiro fangade mig.
En av varldens vackraste stader hade man ju hort. Jag har ingenting att invanda mot det. Rio de Janeiro fangade mig. Mycket mer an Buenos. Och da har jag inte ens sett utsikten fran Jesusstatyn. For nar vi val kom upp pa toppen hade ett riktigt tjockt och stort moln kommit och baddat in honom, och hela staden, i dimma. Jesus tittade fram efter ett tag, men utsikten blev det ingenting med. Jag fick den daremot fran Sockertoppen nagra dagar senare, under en molnig solnedgang. Vilken stad!
Jag har badat pa Ipanema, druckit mangder med kokosnotsvatten, badat pa Copacabana, spelat beachvolley, druckit Caipirinhas (dom ar farliga dom javlarna), forsokt fa brasilianska tjejer att visa mig hur man dansar (dom hade nog roligare at mig an jag hade med dom.. och jag hade sjukt kul!), lyssnat pa bossanova, atit açai, varit pa gatufest i Lapa och besokt Rios storsta favela.
En dag var vi uppe i Santa Teresa, ett vackert, bohemiskt omrade pa en av alla kullarna. Vi hade fatt tips om en utsiktspunkt dar vi skulle fanga bilderna vi missade vid Jesus, men pa nagot satt tappade vi bort oss. Nar vi pa halften spanska, halften engelska fragade en man om vagen slappte han in oss i "sin" tradgard och berattade lite om stallet vi var pa. Det som vi oversatte till alderdomshem visade sig ganska snart betyda psykhem. Och nej, jag skojar inte. Vi fick en del fina bilder, och som avslutning pa det hela fick Mats en beundrarinna som visade sina nyfunna kanslor for honom genom att skrika och vifta med armarna.
Nu sitter jag i ett regnigt Florianópolis, Barra da Lagoa/Floripa for att vara exakt. Har ar valdigt vackert! Men det regnar aven har, trottsamt! Min resa hit var inte den trevligaste. Mitt i natten vaknade jag av att min granne fallt upp armstodet och satt lite for nara. Men det var inte det som var det otrevliga, det var handen som rorde sig i skrevet som fick mig att reagera. Speciellt med tanke pa att jag satt vid fonstret och inte kunde komma ut. Jag fallde ner armstodet, gav honom det riktigt arga ogat och vande pa mig. Nasta gang jag vaknade var han borta.
Skonaste kommentaren hittils kommer fran en Nya Zeelandare. Gallande badbyxor. "Once you go speedo, you never go back."
Det regnar i Rio.
Det inte bara regnar i Rio. Det sporegnar i Rio. Det konstaterades idag att det ar varre an i Goteborg, och da ar det illa. Det ar minst sagt frustrerande att vara i en av varldens vackraste stader och inte kunna gora nagot. Min feberyrs-packade ryggsack innehaller inget vattentatt vilket gor att jag blir blot. Valdigt blot. Idag har vi daremot varit pa en utstallning av David Lachapelle, minst sagt speciella foton! Intressant. Googla!
Tack Agnes for din fina information om disktrasor och tandborstar. For att citera: "Nar jag anda sitter har och acklar mig kan jag meddela en annan grej jag hort. Namligen att en tandborste som inte bytts ut pa en manad, ar lika full av bakterier som en disktrasa." Hostelets disktrasa kanns inte langre lika lockande. Inte heller min tandborste.
For att klara ut ett ?, lillebror ar lika med Christian. Gudbror ~ Lillebror.
Det bor en speciell israel pa mitt hostel. Igar berattade han med gladje om hur har nastan blev ranad, men han raddade situationen genom att sticka sin fick-kniv i snubbens kind. Som han sa sjalv; som tur var hade han kontroll over situationen och skar inte upp kinden, han bara "touchade" den. Jag ser pa honom med lite andra ogon efter den historien.
Tack Agnes for din fina information om disktrasor och tandborstar. For att citera: "Nar jag anda sitter har och acklar mig kan jag meddela en annan grej jag hort. Namligen att en tandborste som inte bytts ut pa en manad, ar lika full av bakterier som en disktrasa." Hostelets disktrasa kanns inte langre lika lockande. Inte heller min tandborste.
For att klara ut ett ?, lillebror ar lika med Christian. Gudbror ~ Lillebror.
Det bor en speciell israel pa mitt hostel. Igar berattade han med gladje om hur har nastan blev ranad, men han raddade situationen genom att sticka sin fick-kniv i snubbens kind. Som han sa sjalv; som tur var hade han kontroll over situationen och skar inte upp kinden, han bara "touchade" den. Jag ser pa honom med lite andra ogon efter den historien.
Vatten, mygg, varme och fukt.
Jag ar i Iguazú. Har ar turistigt men mysigt. Skont att komma bort fran storstadens hets. Jag ar nog ingen storstadsperson... Resan hit tog 22 timmar istallet for 16. Bussen gick sonder fyra ganger och nar vi val nadde staden var vagen blockerad pga demonstration. Sa dar fick vi vanta i 1,5 timmar. Demonstrationen pagar fortfarande. De ar lite annorlunda har jamfort med i Sverige, demonstrationerna alltsa. Tillstand behovs inte och tycker man nagot ar daligt sa blockerar man vagen. Igar satt vi fast dar i tva timmar. Trottsamt.
Vattenfallen var i alla fall maktiga. Vi tog oss aldrig till den brasilianska sidan da en av oss tre ar amerikan och behover visum. Gissar att vi missade nagot, men det man inte vet har man inte ont av. Imorgon aker jag till Rio pa vinst och forlust indrankt i myggmedel. Vaccinering mot Gula febern som tydligen ar ett krav att ha for att fa korsa gransen ar nagot jag inte har eftersom vaccinationscentralen i Svedala informerade mig om att jag absolut inte behovde den. Med lite extra pengar pa fickan loser sig nog det med.
Vi traffade en kanadensare har som rattade till sina kalsonger (hoppas jag) femton ganger per minut. Det var inte jattetrevligt. En britt som gick runt och fragade om nagon hade pruttat och x antal servitorer, parkarbetare m.m. som forsokte lura pa oss dyra paket, middagar m.m.
Basta kommentaren hittils kom fran Natalie som inte forstod hur lastbilen vi akte i rorde sig. Hon kunde inte se att det fanns en forare sa hon trodde att den gick pa rals. Det som gjorde att hon inte fick ihop det hela var att det inte fanns nagon rals pa vagen. Nagra timmar senare sag hon en liknande lastbil och avslojade da skamset sina tankegangar. Eric och Natalie har akt tillbaka till BA och jag har ett dygn kvar har, beslutsproblem med Rio gjorde att biljetterna tog slut och jag far aka imorgon istallet. Det ar fuktigt och jag har nog aldrig svettats sahar mycket i hela mitt liv. Poolen har inget avlopp och inte heller cirkulation.. med andra ord kanns den inte sarskilt lockande.
Just det. Jag har slutat bita pa naglarna. Det ni! (Jag ar faktiskt ganska sa stolt over mig sjalv. Faktiskt.)
Vattenfallen var i alla fall maktiga. Vi tog oss aldrig till den brasilianska sidan da en av oss tre ar amerikan och behover visum. Gissar att vi missade nagot, men det man inte vet har man inte ont av. Imorgon aker jag till Rio pa vinst och forlust indrankt i myggmedel. Vaccinering mot Gula febern som tydligen ar ett krav att ha for att fa korsa gransen ar nagot jag inte har eftersom vaccinationscentralen i Svedala informerade mig om att jag absolut inte behovde den. Med lite extra pengar pa fickan loser sig nog det med.
Vi traffade en kanadensare har som rattade till sina kalsonger (hoppas jag) femton ganger per minut. Det var inte jattetrevligt. En britt som gick runt och fragade om nagon hade pruttat och x antal servitorer, parkarbetare m.m. som forsokte lura pa oss dyra paket, middagar m.m.
Basta kommentaren hittils kom fran Natalie som inte forstod hur lastbilen vi akte i rorde sig. Hon kunde inte se att det fanns en forare sa hon trodde att den gick pa rals. Det som gjorde att hon inte fick ihop det hela var att det inte fanns nagon rals pa vagen. Nagra timmar senare sag hon en liknande lastbil och avslojade da skamset sina tankegangar. Eric och Natalie har akt tillbaka till BA och jag har ett dygn kvar har, beslutsproblem med Rio gjorde att biljetterna tog slut och jag far aka imorgon istallet. Det ar fuktigt och jag har nog aldrig svettats sahar mycket i hela mitt liv. Poolen har inget avlopp och inte heller cirkulation.. med andra ord kanns den inte sarskilt lockande.
Just det. Jag har slutat bita pa naglarna. Det ni! (Jag ar faktiskt ganska sa stolt over mig sjalv. Faktiskt.)
En sa kallad uppdatering. Om somn, kott och musik.
Jag tror jag ar forjavlig att dela rum med. Jag vaknar inte av min vackarklocka. Jag pratar tydligen mycket svenska i somnen. Och jag kommer alltid hem sist. Hade jag delat rum med en san person hade jag blivit irriterad. Som tur ar har jag hittills bott med snalla personer. De tycker att det ar faschinerande att jag inte vaknar av telefonen trots att den ligger bredvid mitt ora. Att det later konstigt med svenska pa natten och att jag anda smyger ganska sa bra pa natterna.
Igar slutade jag skolan. Lite blandade kanslor, precis nar jag hade kommit in i det sa skulle jag sluta. Men jag langar bort fran denna staden. Jag alskar den men kanner mig fangad. Trettiofem grader och sol utan mojlighet att svalka sig tar pa krafterna. I alla fall for en nordbo som jag som egentligen gillar snon mer an sanden. Pa tisdag aker tva hostelgrannar och jag till Iguazú, och pa fredag fortsatter jag till Rio de Janerio.
Jag har insett att 20 timmar pa en buss inte kommer att ga utan musik. En mp3 ar losningen. For min kara van "frownyface" verkar inte vilja leka mer. iPods ar alldeles for kansliga.
Igar tog nagon sjalvmord i tunnelbanan. Jag kom en timme forsent till skolan. Det har varit strejk bland bonderna i tre veckor sa aggen har varit jattedyra, kottdiskarna tomma och gronsakerna fa. Nu ar den slut (for en manad) och argentinarna koar vid kottdiskarna som svenskarna efter biljetter till Rolling Stones. De har en obession kring kott jag aldrig sett tidigare, och jag saknar fisk. Det drojer nog tills jag far ata det igen..
Igar slutade jag skolan. Lite blandade kanslor, precis nar jag hade kommit in i det sa skulle jag sluta. Men jag langar bort fran denna staden. Jag alskar den men kanner mig fangad. Trettiofem grader och sol utan mojlighet att svalka sig tar pa krafterna. I alla fall for en nordbo som jag som egentligen gillar snon mer an sanden. Pa tisdag aker tva hostelgrannar och jag till Iguazú, och pa fredag fortsatter jag till Rio de Janerio.
Jag har insett att 20 timmar pa en buss inte kommer att ga utan musik. En mp3 ar losningen. For min kara van "frownyface" verkar inte vilja leka mer. iPods ar alldeles for kansliga.
Igar tog nagon sjalvmord i tunnelbanan. Jag kom en timme forsent till skolan. Det har varit strejk bland bonderna i tre veckor sa aggen har varit jattedyra, kottdiskarna tomma och gronsakerna fa. Nu ar den slut (for en manad) och argentinarna koar vid kottdiskarna som svenskarna efter biljetter till Rolling Stones. De har en obession kring kott jag aldrig sett tidigare, och jag saknar fisk. Det drojer nog tills jag far ata det igen..
Toaletter ar en gammal uppfinning.
Toaletterna gar latt sonder har. Man far inte slanga papper i dom. Det visste inte jag i borjan.
Jag sag en jatteliten man haromdagen. Malou och William sag en man som var lika stor som en dvarg fast proportionerlig. Mannen jag sag var halften sa stor som en dvarg fast proportionerlig. En Umpalump! De finns pa riktigt!
Idag eller kanske imorgon ska jag boka resa. Till Iguazù, Rio de Janiero och Montevideo, tre veckor totalt tror jag. Och ja, jag ska aka sjalv. Och ja, jag ska vara forsiktig. Jag har inte sa mycket av varde att forlora for igar kastade min iPod in handduken. Man kan hora att den har en skruv los... (det ar nu ni ska skratta for jag var sa fruktansvart fyndig.) men man kan faktiskt hora att nagot ar lost pa insidan. Ganska sa trottsamt med tanke pa alla timmar jag ska spendera pa bussar.
Igar kom jag pa massa grejer jag skulle skriva har, men bloggen fungerade inte och nu har jag glomt allt, sa nu har jag slut pa nyheter. Sol pa takterrassen lockar mer an datorn. Chau, chau.
Jag sag en jatteliten man haromdagen. Malou och William sag en man som var lika stor som en dvarg fast proportionerlig. Mannen jag sag var halften sa stor som en dvarg fast proportionerlig. En Umpalump! De finns pa riktigt!
Idag eller kanske imorgon ska jag boka resa. Till Iguazù, Rio de Janiero och Montevideo, tre veckor totalt tror jag. Och ja, jag ska aka sjalv. Och ja, jag ska vara forsiktig. Jag har inte sa mycket av varde att forlora for igar kastade min iPod in handduken. Man kan hora att den har en skruv los... (det ar nu ni ska skratta for jag var sa fruktansvart fyndig.) men man kan faktiskt hora att nagot ar lost pa insidan. Ganska sa trottsamt med tanke pa alla timmar jag ska spendera pa bussar.
Igar kom jag pa massa grejer jag skulle skriva har, men bloggen fungerade inte och nu har jag glomt allt, sa nu har jag slut pa nyheter. Sol pa takterrassen lockar mer an datorn. Chau, chau.
En dromstad, och jag har en kackerlacka under min sang.
Pa pask sa dor Buenos Aires. Alla forsvinner. Sa ville ocksa vi gora. Tillslut bestamde vi oss for Colonia i Uruguay. Emma lyckades hitta plats pa ett hostel, sa min uppgift blev att boka resan. Jag tankte att jag skulle gora det den krangliga vagen och akte darfor till biljettkontoret. Val framme visade det sig att biljetterna var slut. Gavin lyckades daremot hitta biljetter pa natet, men de biljetterna fick man bara boka om man var fran Argentina eller Uruguay. Istallet ringde vi dem och lyckades tillslut boka tre platser. Finally tankte vi och akte i torsdags over floden. Sa kom vi fram. Och gick till hostelet som vi trodde vi skulle bo pa. Men dar skulle vi inte bo for det var fullbokat och vi var inte en av bokningarna. Vi hittade istallet ett hostel som hade plats for oss en natt men inte langre. Turligt nog var det dar som vi var bokade, men for nastkommande natt. Helgen fick en minst sagt osaker inledning, men fortsatte desto battre nar vi val var pa plats.
Colonia ar en dromstad. Gamla staden ar valdigt vacker, om an lite turistig da det ar ett UNESCO-marke. Vi tillbringade den mesta tiden med att vara pa stranden, ata och sova. Latin Lady var millimeter fran att hamna pa Uruguyanskt sjukhus. Mina moppeskills ar inte de basta och moppen svangde inte lika mycket som jag trodde den skulle gora, vilket ledde till att jag nastan hamnade i fel korriktning nagra millimeter fran att krocka med en lastbil. Turligt nog gjorde jag inte det och det hela slutade med ett nervost-panik-skrattanfall istallet. Uppdraget att fanga Latin Lady pa bild pa en strand ar nu slutfort och bevisen kommer snart skickas till Happy da de just nu finns pa Gavins kamera.
Igar kom vi tillbaka till BsAs. Jag har flyttat till ett hostel eftersom alla mina gamla "compañeros de casa" har akt hem till moderlandet Sverige. Mina forsta tva natter tillbringas i ett singelrum da en peruanska som bokat det inte vagar sova dar da det ligger pa vinden/takterrassen (Kacko; notera att jag istallet sover dar! Din vind kanns inte langre lika skrammande...) idag har jag dessutom hittat en kompis under min sang, namligen en kackerlacka. Jag vet inte langre om det ar vinden eller kackerlackan som skrammer henne men imorgon ska jag i alla fall flytta ner till en "sovsal" for fem personer. Forhoppningsvis utan oinbjudna djur.
Och just det. Jag har brannt mig. Boxarlinne+insmorda axlar=Tva knallroda halvmanar pa vardera skuldra. Fiint!
Colonia ar en dromstad. Gamla staden ar valdigt vacker, om an lite turistig da det ar ett UNESCO-marke. Vi tillbringade den mesta tiden med att vara pa stranden, ata och sova. Latin Lady var millimeter fran att hamna pa Uruguyanskt sjukhus. Mina moppeskills ar inte de basta och moppen svangde inte lika mycket som jag trodde den skulle gora, vilket ledde till att jag nastan hamnade i fel korriktning nagra millimeter fran att krocka med en lastbil. Turligt nog gjorde jag inte det och det hela slutade med ett nervost-panik-skrattanfall istallet. Uppdraget att fanga Latin Lady pa bild pa en strand ar nu slutfort och bevisen kommer snart skickas till Happy da de just nu finns pa Gavins kamera.
Igar kom vi tillbaka till BsAs. Jag har flyttat till ett hostel eftersom alla mina gamla "compañeros de casa" har akt hem till moderlandet Sverige. Mina forsta tva natter tillbringas i ett singelrum da en peruanska som bokat det inte vagar sova dar da det ligger pa vinden/takterrassen (Kacko; notera att jag istallet sover dar! Din vind kanns inte langre lika skrammande...) idag har jag dessutom hittat en kompis under min sang, namligen en kackerlacka. Jag vet inte langre om det ar vinden eller kackerlackan som skrammer henne men imorgon ska jag i alla fall flytta ner till en "sovsal" for fem personer. Forhoppningsvis utan oinbjudna djur.
Och just det. Jag har brannt mig. Boxarlinne+insmorda axlar=Tva knallroda halvmanar pa vardera skuldra. Fiint!
Telefonnummer
I lördags träffade jag en tjej som hade blivit biten av en spindel. Hon hade ett svart hål rakt in i knät. Det ni!
Mitt argentinska telefonnummer är: +54 911 3168 0929. Tror jag. Man kan aldrig vara säker, men pröva gärna att använda det!
Mitt argentinska telefonnummer är: +54 911 3168 0929. Tror jag. Man kan aldrig vara säker, men pröva gärna att använda det!
Vattenattack
I fredags blev jag utsatt för en vattenattack. Bara jag. Ingen annan. Irriterande!
Vi var kanske tio personer som stod utanför en bar. Någon som bodde ovanför den här baren tyckte att vi förde för mycket oväsen och kom då på den briljanta idén att hälla ner vatten på oss. Personen i fråga lyckades träffa en person. Mig. Jag såg ut som en dränkt hund. Trots denna lilla incident styrde vi stegen mot Niceto Club, som visade sig vara full. Tack vare bra kontakter lyckades William fixa in mig ändå. De fem stackare som jag hade lurat med mig från skolan fick snällt ställa sig i kön och vänta... mitt dåliga samvete försvann när jag lite senare träffade på dem på dansgolvet.
Igår var målet att shoppa. Efter fem timmar av vandrande i affärer gav Malou & jag upp. Gårdagens fångst var lika med noll. Bittert. Idag har jag däremot hittat en jacka. Jag kommer dessutom gå loss bland Nike-jackorna/tröjorna så småningom då de kostar 400 kr här. Ja, just det, det är en tredjedel av vad de kostar hemma!
Idag blev det vintertid här. Så nu skiljer det fyra timmar mellan Sverige och Argentina... om det inte är så att det ändrades hemma också? För då är det fem timmar. Tror jag.
Här kommer lite bilder. Då det tagit 40 minuter att ladda upp dessa tre så orkar jag inte fixa upp fler idag. Lo siento.
Min kompis Monstret höll mig sällskap på planet - Tack Lina!
Malou & William. Två Göteborgare som jag bor med.
Vi trodde vi skulle på en reggaekväll, istället var det x antal transor som uppträdde.
Nu ska jag skriva en berättelse om Göteborg. På spanska.
Vi var kanske tio personer som stod utanför en bar. Någon som bodde ovanför den här baren tyckte att vi förde för mycket oväsen och kom då på den briljanta idén att hälla ner vatten på oss. Personen i fråga lyckades träffa en person. Mig. Jag såg ut som en dränkt hund. Trots denna lilla incident styrde vi stegen mot Niceto Club, som visade sig vara full. Tack vare bra kontakter lyckades William fixa in mig ändå. De fem stackare som jag hade lurat med mig från skolan fick snällt ställa sig i kön och vänta... mitt dåliga samvete försvann när jag lite senare träffade på dem på dansgolvet.
Igår var målet att shoppa. Efter fem timmar av vandrande i affärer gav Malou & jag upp. Gårdagens fångst var lika med noll. Bittert. Idag har jag däremot hittat en jacka. Jag kommer dessutom gå loss bland Nike-jackorna/tröjorna så småningom då de kostar 400 kr här. Ja, just det, det är en tredjedel av vad de kostar hemma!
Idag blev det vintertid här. Så nu skiljer det fyra timmar mellan Sverige och Argentina... om det inte är så att det ändrades hemma också? För då är det fem timmar. Tror jag.
Här kommer lite bilder. Då det tagit 40 minuter att ladda upp dessa tre så orkar jag inte fixa upp fler idag. Lo siento.
Min kompis Monstret höll mig sällskap på planet - Tack Lina!
Malou & William. Två Göteborgare som jag bor med.
Vi trodde vi skulle på en reggaekväll, istället var det x antal transor som uppträdde.
Nu ska jag skriva en berättelse om Göteborg. På spanska.
La vida argentina
Det riktiga livet slutade när jag satte mig på planet från Paris. Låtsaslivet började när jag klev av flyget här. Sedan började skolan. Då blev det lite mer allvarligt igen. Skolan är bra. Vi är en liten klass på tre personer denna veckan. Spanskan här är väldigt annorlunda från den i Spanien, jag har däremot klarat mig från grava missförstånd än så länge. (Det som i Spanien betyder "att ta en taxi" betyder här "att få sig ett ligg".) Något man kanske vill undvika.
Att kombinera alla olika sorters liv här är inte lätt. Skola på dagarna och barer på kvällarna resulterar i trötthet. Men det är det värt. Har än så länge tagit taxi till skolan tre av fyra dagar, för samma pris som en enkelresa med Västtrafik kostar. Flott! Har lyckats hitta rätt buss en dag däremot. Den är lite mer ekonomisk då en resa kostar 90 centavos = 2 kr (knappt..)
Jag har även fixat ett argentinskt sim-kort. Nummer kommer så småningom. (Detta betyder alltså att jag inte använder min svenska längre.) Tyvärr kan jag inte messa/ringa till utlandet.
Och just det. Rödvinet är icke att förglömma. Sagolikt gott - för den trevliga summan av 14 kr. (per flaska) Bara det gör ju att man aldrig vill lämna världsdelen! Den största nackdelen tycker jag än så länge är trafiken och avgaserna. Man blir smutsig. I håret, på huden osv osv. Och myggorna. Jag är uppäten. För tillfället har jag 8 myggbett bara i ansiktet. Jag ser ut som om jag hamnat i puberteten några år försent. Inte fagert.
Att kombinera alla olika sorters liv här är inte lätt. Skola på dagarna och barer på kvällarna resulterar i trötthet. Men det är det värt. Har än så länge tagit taxi till skolan tre av fyra dagar, för samma pris som en enkelresa med Västtrafik kostar. Flott! Har lyckats hitta rätt buss en dag däremot. Den är lite mer ekonomisk då en resa kostar 90 centavos = 2 kr (knappt..)
Jag har även fixat ett argentinskt sim-kort. Nummer kommer så småningom. (Detta betyder alltså att jag inte använder min svenska längre.) Tyvärr kan jag inte messa/ringa till utlandet.
Och just det. Rödvinet är icke att förglömma. Sagolikt gott - för den trevliga summan av 14 kr. (per flaska) Bara det gör ju att man aldrig vill lämna världsdelen! Den största nackdelen tycker jag än så länge är trafiken och avgaserna. Man blir smutsig. I håret, på huden osv osv. Och myggorna. Jag är uppäten. För tillfället har jag 8 myggbett bara i ansiktet. Jag ser ut som om jag hamnat i puberteten några år försent. Inte fagert.
this town
Den här staden är stor. Stooor. (Jo, jag vet att jag visste det innan jag åkte hit.. men ändå.) Att bilda sig en överblick är svårt... speciellt när jag hela tiden hållt kartan åt fel håll. Jag har aldrig tappat bort mig... men på något sätt förväxlat nord och syd. Eller öst och väst. Eller nått. (Det kan ju förklara varför jag tyckte bussen gick åt fel håll.) Jag var aldrig bra på orientering i skolan. Allt är skolans fel!
Alla sover och jag är den enda som är vaken. Tråkigt. På måndag börjar skolan och jag har panik. Jag vill vara ledig! Ledig är skönt. Ledig är sova till elva-tolv varje dag och det gillar min kropp. Skola är inte det. Skola är klockan åtta (ÅTTA!) och göra prov. Jag tror inte den spansktalande delen av min hjärna fungerar så tidigt.
Ikväll är det femtiotalshejdåfest i lägenheten. Nu börjar folk vakna och jag ska snart träffa Emma & Gavin för att äta frukost. Klockan två. Me like.
Alla sover och jag är den enda som är vaken. Tråkigt. På måndag börjar skolan och jag har panik. Jag vill vara ledig! Ledig är skönt. Ledig är sova till elva-tolv varje dag och det gillar min kropp. Skola är inte det. Skola är klockan åtta (ÅTTA!) och göra prov. Jag tror inte den spansktalande delen av min hjärna fungerar så tidigt.
Ikväll är det femtiotalshejdåfest i lägenheten. Nu börjar folk vakna och jag ska snart träffa Emma & Gavin för att äta frukost. Klockan två. Me like.
Framme.
Nu är jag här. Buenos Aires. Det regnar, är fuktigt och lite varmt.. overkligt allting. Flygresan gick bra. Men den var lång då min min tv var den enda i hela flygplanet som var trasig. Den gick inte ens att stänga av så den lös, sådär fint som bara dataskärmar kan, hela långa natten. Bara för att jag bad om fönsterplats. "You got a windowseat, but the window is out of order." Jaja, det gör väl inget, tänkte jag - bara tv:n funkar. Tji fick jag. Istället läste jag ut en bok jag fick av Kacko, "naiv. super." av Erland Loe. Läs! Den va bra, bra, bra! Jag tänkte jag skulle citera den så alla skulle förstå grejen, men nu hittar jag inte det jag skulle citera så jag struntar i det. I alla fall, tack Kacko!
Jag hade två underliga grannar på flyget. Jag tror de var från Tyskland. Två kvinnor. Eftersom att jag nästan maniskt följde Ankies råd om att bara kunna mitt eget språk så vet jag inte om de var från Tyskland. Men vi säger så - tyskar var de. Det lustiga med dem var att de fullkomligt länsade matbrickorna på flyget. Att äta upp är väl en sak. Men när de hade ätit det de ville tog de fram en liten plastpåse, fyllde den med förpackningar, juice, bröd, vatten, bestick... ja, allt oanvänt som var kvar. Sen kände jag hur de satt där och sneglade på min välfyllda bricka.
Antibiotikan har gjort sin verkan och min feber är nu borta. Nu ska jag duscha och ta mig en titt på staden. Hej!
Jag hade två underliga grannar på flyget. Jag tror de var från Tyskland. Två kvinnor. Eftersom att jag nästan maniskt följde Ankies råd om att bara kunna mitt eget språk så vet jag inte om de var från Tyskland. Men vi säger så - tyskar var de. Det lustiga med dem var att de fullkomligt länsade matbrickorna på flyget. Att äta upp är väl en sak. Men när de hade ätit det de ville tog de fram en liten plastpåse, fyllde den med förpackningar, juice, bröd, vatten, bestick... ja, allt oanvänt som var kvar. Sen kände jag hur de satt där och sneglade på min välfyllda bricka.
Antibiotikan har gjort sin verkan och min feber är nu borta. Nu ska jag duscha och ta mig en titt på staden. Hej!
Mars är den blötaste månaden.
Såhär är vädret "generellt sett" i Buenos Aires. Enligt weather.com.
Ååå vad roligt. Jag ska åka från regn till regn. Det är ju nästan så man hoppar högt.
