pokito a poko

Jag tror jag ar forjavlig att dela rum med. Jag vaknar inte av min vackarklocka. Jag pratar tydligen mycket svenska i somnen. Och jag kommer alltid hem sist. Hade jag delat rum med en san person hade jag blivit irriterad. Som tur ar har jag hittills bott med snalla personer. De tycker att det ar faschinerande att jag inte vaknar av telefonen trots att den ligger bredvid mitt ora. Att det later konstigt med svenska pa natten och att jag anda smyger ganska sa bra pa natterna.

Igar slutade jag skolan. Lite blandade kanslor, precis nar jag hade kommit in i det sa skulle jag sluta. Men jag langar bort fran denna staden. Jag alskar den men kanner mig fangad. Trettiofem grader och sol utan mojlighet att svalka sig tar pa krafterna. I alla fall for en nordbo som jag som egentligen gillar snon mer an sanden. Pa tisdag aker tva hostelgrannar och jag till Iguazú, och pa fredag fortsatter jag till Rio de Janerio.

Jag har insett att 20 timmar pa en buss inte kommer att ga utan musik. En mp3 ar losningen. For min kara van "frownyface" verkar inte vilja leka mer. iPods ar alldeles for kansliga.

Igar tog nagon sjalvmord i tunnelbanan. Jag kom en timme forsent till skolan. Det har varit strejk bland bonderna i tre veckor sa aggen har varit jattedyra, kottdiskarna tomma och gronsakerna fa. Nu ar den slut  (for en manad) och argentinarna koar vid kottdiskarna som svenskarna efter biljetter till Rolling Stones. De har en obession kring kott jag aldrig sett tidigare, och jag saknar fisk. Det drojer nog tills jag far ata det igen..