Nar verkligheten kommer ikapp.
Ibland har man for mycket tid for sig sjalv nar man reser. Man borjar tanka och slutar aldrig. Och helt plotsligt sitter man dar insnurrad i massa tankar som ar svara att ta sig ur.
Igar var jag hemma i tankarna. Hela dagen. Det ar laskigt att tanka pa er for det gor allt sa mycket verkligare. Att jag ar sa langt bort.
La Paz ar rorigt, totalt kaos med ett konstant ljud av roster, trafik, manniskor.. det ar en harlig kansla. Men kulturkrocken kommer ibland ikapp en och det som lockar allra mest just nu ar en dag pa en klippa pa vastkusten. Hemma.
Igar var jag hemma i tankarna. Hela dagen. Det ar laskigt att tanka pa er for det gor allt sa mycket verkligare. Att jag ar sa langt bort.
La Paz ar rorigt, totalt kaos med ett konstant ljud av roster, trafik, manniskor.. det ar en harlig kansla. Men kulturkrocken kommer ibland ikapp en och det som lockar allra mest just nu ar en dag pa en klippa pa vastkusten. Hemma.
Ett tecken.
Det är nog dags att jag börjar plugga snart. Uppenbarligen kan jag ju inte räkna längre. Fem bilder, det var fem bilder som tog 40 minuter att ladda upp. Inte tre. Suck. Snart ska jag på vietnamesisk restaurang med Anna, Sanna & co. En paus från allt kött är behövligt!
Är det det här som kallas beslutsångest?
"Fan vad kul, St Anton. Fixa boende? Ja! Inga problem. Det löser sig. Jag skjuter upp Sydamerika. NEJ! Hjälp! Vad gör jag egentligen? Skit i St Anton. Jag gör som jag planerat. Det blir grymt. Skit i skidorna. Snön finns kvar nästa år. Ja.. det gör den faktiskt. Sticker till Sydamerika nu. Sparar St Anton-pengarna och tågluffar i sommar. Eller.. nej, jag vill ju faktiskt till St Anton. Snö. Sol. Goggelbränna. Underställ som huvudplagg. Och om jag skjuter upp Buenos. Hur blir det då? Boende? Jag har ju faktiskt det där nere nu. I två veckor. Ja. Jag åker i början av mars. Eller, tänk om jag hittar boende i St Anton. Då vill jag ju dit... eller? Jaa. Det vill jag. Jag har bestämt mig! Eller, har jag det? "
Ungefär såhär har mina tankar gått idag. Jag. Blir. Galen. (Tror jag, man kan ju alltid ändra sig..)
Ungefär såhär har mina tankar gått idag. Jag. Blir. Galen. (Tror jag, man kan ju alltid ändra sig..)
Nattliga funderingar
Vasagatan kl. 02.45 en lördagnatt. Nykter och trött. Omgivningen är full och trött. Och jag funderar på om alla tror att jag är lika onykter som de själva är. Jag tänker på att Vasagatan har blivit farligare på natten - men jag känner mig inte det minsta hotad. Och för att komma fortare hem genar jag över Götabergsgatan. Ensam, frusen och trött. Och tänker på att det finns de som kommer säga till mig att jag borde tagit taxi. Säkert sant, men dyrt tänker jag. När taxi-tanken slår mig står jag redan i hissen. Hemma.
Att sakna - 1
St Anton kl 15.25. Kan man undvika att sakna det?
