Rio de Janeiro fangade mig.
En av varldens vackraste stader hade man ju hort. Jag har ingenting att invanda mot det. Rio de Janeiro fangade mig. Mycket mer an Buenos. Och da har jag inte ens sett utsikten fran Jesusstatyn. For nar vi val kom upp pa toppen hade ett riktigt tjockt och stort moln kommit och baddat in honom, och hela staden, i dimma. Jesus tittade fram efter ett tag, men utsikten blev det ingenting med. Jag fick den daremot fran Sockertoppen nagra dagar senare, under en molnig solnedgang. Vilken stad!
Jag har badat pa Ipanema, druckit mangder med kokosnotsvatten, badat pa Copacabana, spelat beachvolley, druckit Caipirinhas (dom ar farliga dom javlarna), forsokt fa brasilianska tjejer att visa mig hur man dansar (dom hade nog roligare at mig an jag hade med dom.. och jag hade sjukt kul!), lyssnat pa bossanova, atit açai, varit pa gatufest i Lapa och besokt Rios storsta favela.
En dag var vi uppe i Santa Teresa, ett vackert, bohemiskt omrade pa en av alla kullarna. Vi hade fatt tips om en utsiktspunkt dar vi skulle fanga bilderna vi missade vid Jesus, men pa nagot satt tappade vi bort oss. Nar vi pa halften spanska, halften engelska fragade en man om vagen slappte han in oss i "sin" tradgard och berattade lite om stallet vi var pa. Det som vi oversatte till alderdomshem visade sig ganska snart betyda psykhem. Och nej, jag skojar inte. Vi fick en del fina bilder, och som avslutning pa det hela fick Mats en beundrarinna som visade sina nyfunna kanslor for honom genom att skrika och vifta med armarna.
Nu sitter jag i ett regnigt Florianópolis, Barra da Lagoa/Floripa for att vara exakt. Har ar valdigt vackert! Men det regnar aven har, trottsamt! Min resa hit var inte den trevligaste. Mitt i natten vaknade jag av att min granne fallt upp armstodet och satt lite for nara. Men det var inte det som var det otrevliga, det var handen som rorde sig i skrevet som fick mig att reagera. Speciellt med tanke pa att jag satt vid fonstret och inte kunde komma ut. Jag fallde ner armstodet, gav honom det riktigt arga ogat och vande pa mig. Nasta gang jag vaknade var han borta.
Skonaste kommentaren hittils kommer fran en Nya Zeelandare. Gallande badbyxor. "Once you go speedo, you never go back."
