pokito a poko

Pa pask sa dor Buenos Aires. Alla forsvinner. Sa ville ocksa vi gora. Tillslut bestamde vi oss for Colonia i Uruguay. Emma lyckades hitta plats pa ett hostel, sa min uppgift blev att boka resan. Jag tankte att jag skulle gora det den krangliga vagen och akte darfor till biljettkontoret. Val framme visade det sig att biljetterna var slut. Gavin lyckades daremot hitta biljetter pa natet, men de biljetterna fick man bara boka om man var fran Argentina eller Uruguay. Istallet ringde vi dem och lyckades tillslut boka tre platser. Finally tankte vi och akte i torsdags over floden. Sa kom vi fram. Och gick till hostelet som vi trodde vi skulle bo pa. Men dar skulle vi inte bo for det var fullbokat och vi var inte en av bokningarna. Vi hittade istallet ett hostel som hade plats for oss en natt men inte langre. Turligt nog var det dar som vi var bokade, men for nastkommande natt. Helgen fick en minst sagt osaker inledning, men fortsatte desto battre nar vi val var pa plats. 

Colonia ar en dromstad. Gamla staden ar valdigt vacker, om an lite turistig da det ar ett UNESCO-marke. Vi tillbringade den mesta tiden med att vara pa stranden, ata och sova. Latin Lady var millimeter fran att hamna pa Uruguyanskt sjukhus. Mina moppeskills ar inte de basta och moppen svangde inte lika mycket som jag trodde den skulle gora, vilket ledde till att jag nastan hamnade i fel korriktning nagra millimeter fran att krocka med en lastbil. Turligt nog gjorde jag inte det och det hela slutade med ett nervost-panik-skrattanfall istallet. Uppdraget att fanga Latin Lady pa bild pa en strand ar nu slutfort och bevisen kommer snart skickas till Happy da de just nu finns pa Gavins kamera.

Igar kom vi tillbaka till BsAs. Jag har flyttat till ett hostel eftersom alla mina gamla "compañeros de casa" har akt hem till moderlandet Sverige. Mina forsta tva natter tillbringas i ett singelrum da en peruanska som bokat det inte vagar sova dar da det ligger pa vinden/takterrassen (Kacko; notera att jag istallet sover dar! Din vind kanns inte langre lika skrammande...) idag har jag dessutom hittat en kompis under min sang, namligen en kackerlacka. Jag vet inte langre om det ar vinden eller kackerlackan som skrammer henne men imorgon ska jag i alla fall flytta ner till en "sovsal" for fem personer. Forhoppningsvis utan oinbjudna djur.

Och just det. Jag har brannt mig. Boxarlinne+insmorda axlar=Tva knallroda halvmanar pa vardera skuldra. Fiint!

I lördags träffade jag en tjej som hade blivit biten av en spindel. Hon hade ett svart hål rakt in i knät. Det ni!

Mitt argentinska telefonnummer är: +54 911 3168 0929. Tror jag. Man kan aldrig vara säker, men pröva gärna att använda det!

Det är nog dags att jag börjar plugga snart. Uppenbarligen kan jag ju inte räkna längre. Fem bilder, det var fem bilder som tog 40 minuter att ladda upp. Inte tre. Suck. Snart ska jag på vietnamesisk restaurang med Anna, Sanna & co. En paus från allt kött är behövligt!

I fredags blev jag utsatt för en vattenattack. Bara jag. Ingen annan. Irriterande!

Vi var kanske tio personer som stod utanför en bar. Någon som bodde ovanför den här baren tyckte att vi förde för mycket oväsen och kom då på den briljanta idén att hälla ner vatten på oss. Personen i fråga lyckades träffa en person. Mig. Jag såg ut som en dränkt hund. Trots denna lilla incident styrde vi stegen mot Niceto Club, som visade sig vara full. Tack vare bra kontakter lyckades William fixa in mig ändå. De fem stackare som jag hade lurat med mig från skolan fick snällt ställa sig i kön och vänta... mitt dåliga samvete försvann när jag lite senare träffade på dem på dansgolvet.

Igår var målet att shoppa. Efter fem timmar av vandrande i affärer gav Malou & jag upp. Gårdagens fångst var lika med noll. Bittert. Idag har jag däremot hittat en jacka. Jag kommer dessutom gå loss bland Nike-jackorna/tröjorna så småningom då de kostar 400 kr här. Ja, just det, det är en tredjedel av vad de kostar hemma!

Idag blev det vintertid här. Så nu skiljer det fyra timmar mellan Sverige och Argentina... om det inte är så att det ändrades hemma också? För då är det fem timmar. Tror jag.

Här kommer lite bilder. Då det tagit 40 minuter att ladda upp dessa tre så orkar jag inte fixa upp fler idag. Lo siento.


Min kompis Monstret höll mig sällskap på planet - Tack Lina!








Malou & William. Två Göteborgare som jag bor med.


Vi trodde vi skulle på en reggaekväll, istället var det x antal transor som uppträdde.

Nu ska jag skriva en berättelse om Göteborg. På spanska.

Det riktiga livet slutade när jag satte mig på planet från Paris. Låtsaslivet började när jag klev av flyget här. Sedan började skolan. Då blev det lite mer allvarligt igen. Skolan är bra. Vi är en liten klass på tre personer denna veckan. Spanskan här är väldigt annorlunda från den i Spanien, jag har däremot klarat mig från grava missförstånd än så länge. (Det som i Spanien betyder "att ta en taxi" betyder här "att få sig ett ligg".) Något man kanske vill undvika.

Att kombinera alla olika sorters liv här är inte lätt. Skola på dagarna och barer på kvällarna resulterar i trötthet. Men det är det värt. Har än så länge tagit taxi till skolan tre av fyra dagar, för samma pris som en enkelresa med Västtrafik kostar. Flott! Har lyckats hitta rätt buss en dag däremot. Den är lite mer ekonomisk då en resa kostar 90 centavos = 2 kr (knappt..)

Jag har även fixat ett argentinskt sim-kort. Nummer kommer så småningom. (Detta betyder alltså att jag inte använder min svenska längre.) Tyvärr kan jag inte messa/ringa till utlandet.

Och just det. Rödvinet är icke att förglömma. Sagolikt gott - för den trevliga summan av 14 kr. (per flaska) Bara det gör ju att man aldrig vill lämna världsdelen! Den största nackdelen tycker jag än så länge är trafiken och avgaserna. Man blir smutsig. I håret, på huden osv osv. Och myggorna. Jag är uppäten. För tillfället har jag 8 myggbett bara i ansiktet. Jag ser ut som om jag hamnat i puberteten några år försent. Inte fagert.

Den här staden är stor. Stooor. (Jo, jag vet att jag visste det innan jag åkte hit.. men ändå.) Att bilda sig en överblick är svårt... speciellt när jag hela tiden hållt kartan åt fel håll. Jag har aldrig tappat bort mig... men på något sätt förväxlat nord och syd. Eller öst och väst. Eller nått. (Det kan ju förklara varför jag tyckte bussen gick åt fel håll.) Jag var aldrig bra på orientering i skolan. Allt är skolans fel!

Alla sover och jag är den enda som är vaken. Tråkigt. På måndag börjar skolan och jag har panik. Jag vill vara ledig! Ledig är skönt. Ledig är sova till elva-tolv varje dag och det gillar min kropp. Skola är inte det. Skola är klockan åtta (ÅTTA!) och göra prov. Jag tror inte den spansktalande delen av min hjärna fungerar så tidigt.

Ikväll är det femtiotalshejdåfest i lägenheten. Nu börjar folk vakna och jag ska snart träffa Emma & Gavin för att äta frukost. Klockan två. Me like.

Nu är jag här. Buenos Aires. Det regnar, är fuktigt och lite varmt.. overkligt allting. Flygresan gick bra. Men den var lång då min min tv var den enda i hela flygplanet som var trasig. Den gick inte ens att stänga av så den lös, sådär fint som bara dataskärmar kan, hela långa natten. Bara för att jag bad om fönsterplats. "You got a windowseat, but the window is out of order." Jaja, det gör väl inget, tänkte jag - bara tv:n funkar. Tji fick jag. Istället läste jag ut en bok jag fick av Kacko, "naiv. super." av Erland Loe. Läs! Den va bra, bra, bra! Jag tänkte jag skulle citera den så alla skulle förstå grejen, men nu hittar jag inte det jag skulle citera så jag struntar i det. I alla fall, tack Kacko!

Jag hade två underliga grannar på flyget. Jag tror de var från Tyskland. Två kvinnor. Eftersom att jag nästan maniskt följde Ankies råd om att bara kunna mitt eget språk så vet jag inte om de var från Tyskland. Men vi säger så - tyskar var de. Det lustiga med dem var att de fullkomligt länsade matbrickorna på flyget. Att äta upp är väl en sak. Men när de hade ätit det de ville tog de fram en liten plastpåse, fyllde den med förpackningar, juice, bröd, vatten, bestick... ja, allt oanvänt som var kvar. Sen kände jag hur de satt där och sneglade på min välfyllda bricka.

Antibiotikan har gjort sin verkan och min feber är nu borta. Nu ska jag duscha och ta mig en titt på staden. Hej!