Information, och enbart information.
For nagra veckor sedan dog min iPod.
I Florianòpolis drunknade min kamera.
Trottsamt!
Jag ar tillbaka i Buenos.
Julia och Malin ar har, men aker vidare till Rio pa fredag.
Imorgon kanske vi ska sky-diva.
Jag har bestamt mig for att aka hem den fjarde juni.
Om jag ar redo for hemkomst vet jag inte men det marker jag val.
Nasta vecka flyr jag huvudstaden igen.
Salta, Bolivia och Mendoza ar resmalen.
Idag akte Maja hem och om tva veckor aker Anna & Lisa.
Det ar host har och jag anvander halsduk.
HALSDUK!
Var och uteserveringar lockar.
Jag saknar Brasilien.
Min ryggsack har borjat lukta.
Nu ska jag hamta min tvatt.
(Som aldrig blir ren men som varje gang luktar som att de tappade 10 parfymflaskor i tvattkorgen.)
Det var allt underhallande jag kunde bjuda pa idag.
Trist!
Rio de Janeiro fangade mig.
En av varldens vackraste stader hade man ju hort. Jag har ingenting att invanda mot det. Rio de Janeiro fangade mig. Mycket mer an Buenos. Och da har jag inte ens sett utsikten fran Jesusstatyn. For nar vi val kom upp pa toppen hade ett riktigt tjockt och stort moln kommit och baddat in honom, och hela staden, i dimma. Jesus tittade fram efter ett tag, men utsikten blev det ingenting med. Jag fick den daremot fran Sockertoppen nagra dagar senare, under en molnig solnedgang. Vilken stad!
Jag har badat pa Ipanema, druckit mangder med kokosnotsvatten, badat pa Copacabana, spelat beachvolley, druckit Caipirinhas (dom ar farliga dom javlarna), forsokt fa brasilianska tjejer att visa mig hur man dansar (dom hade nog roligare at mig an jag hade med dom.. och jag hade sjukt kul!), lyssnat pa bossanova, atit açai, varit pa gatufest i Lapa och besokt Rios storsta favela.
En dag var vi uppe i Santa Teresa, ett vackert, bohemiskt omrade pa en av alla kullarna. Vi hade fatt tips om en utsiktspunkt dar vi skulle fanga bilderna vi missade vid Jesus, men pa nagot satt tappade vi bort oss. Nar vi pa halften spanska, halften engelska fragade en man om vagen slappte han in oss i "sin" tradgard och berattade lite om stallet vi var pa. Det som vi oversatte till alderdomshem visade sig ganska snart betyda psykhem. Och nej, jag skojar inte. Vi fick en del fina bilder, och som avslutning pa det hela fick Mats en beundrarinna som visade sina nyfunna kanslor for honom genom att skrika och vifta med armarna.
Nu sitter jag i ett regnigt Florianópolis, Barra da Lagoa/Floripa for att vara exakt. Har ar valdigt vackert! Men det regnar aven har, trottsamt! Min resa hit var inte den trevligaste. Mitt i natten vaknade jag av att min granne fallt upp armstodet och satt lite for nara. Men det var inte det som var det otrevliga, det var handen som rorde sig i skrevet som fick mig att reagera. Speciellt med tanke pa att jag satt vid fonstret och inte kunde komma ut. Jag fallde ner armstodet, gav honom det riktigt arga ogat och vande pa mig. Nasta gang jag vaknade var han borta.
Skonaste kommentaren hittils kommer fran en Nya Zeelandare. Gallande badbyxor. "Once you go speedo, you never go back."
Det regnar i Rio.
Tack Agnes for din fina information om disktrasor och tandborstar. For att citera: "Nar jag anda sitter har och acklar mig kan jag meddela en annan grej jag hort. Namligen att en tandborste som inte bytts ut pa en manad, ar lika full av bakterier som en disktrasa." Hostelets disktrasa kanns inte langre lika lockande. Inte heller min tandborste.
For att klara ut ett ?, lillebror ar lika med Christian. Gudbror ~ Lillebror.
Det bor en speciell israel pa mitt hostel. Igar berattade han med gladje om hur har nastan blev ranad, men han raddade situationen genom att sticka sin fick-kniv i snubbens kind. Som han sa sjalv; som tur var hade han kontroll over situationen och skar inte upp kinden, han bara "touchade" den. Jag ser pa honom med lite andra ogon efter den historien.
Vatten, mygg, varme och fukt.
Vattenfallen var i alla fall maktiga. Vi tog oss aldrig till den brasilianska sidan da en av oss tre ar amerikan och behover visum. Gissar att vi missade nagot, men det man inte vet har man inte ont av. Imorgon aker jag till Rio pa vinst och forlust indrankt i myggmedel. Vaccinering mot Gula febern som tydligen ar ett krav att ha for att fa korsa gransen ar nagot jag inte har eftersom vaccinationscentralen i Svedala informerade mig om att jag absolut inte behovde den. Med lite extra pengar pa fickan loser sig nog det med.
Vi traffade en kanadensare har som rattade till sina kalsonger (hoppas jag) femton ganger per minut. Det var inte jattetrevligt. En britt som gick runt och fragade om nagon hade pruttat och x antal servitorer, parkarbetare m.m. som forsokte lura pa oss dyra paket, middagar m.m.
Basta kommentaren hittils kom fran Natalie som inte forstod hur lastbilen vi akte i rorde sig. Hon kunde inte se att det fanns en forare sa hon trodde att den gick pa rals. Det som gjorde att hon inte fick ihop det hela var att det inte fanns nagon rals pa vagen. Nagra timmar senare sag hon en liknande lastbil och avslojade da skamset sina tankegangar. Eric och Natalie har akt tillbaka till BA och jag har ett dygn kvar har, beslutsproblem med Rio gjorde att biljetterna tog slut och jag far aka imorgon istallet. Det ar fuktigt och jag har nog aldrig svettats sahar mycket i hela mitt liv. Poolen har inget avlopp och inte heller cirkulation.. med andra ord kanns den inte sarskilt lockande.
Just det. Jag har slutat bita pa naglarna. Det ni! (Jag ar faktiskt ganska sa stolt over mig sjalv. Faktiskt.)
En sa kallad uppdatering. Om somn, kott och musik.
Igar slutade jag skolan. Lite blandade kanslor, precis nar jag hade kommit in i det sa skulle jag sluta. Men jag langar bort fran denna staden. Jag alskar den men kanner mig fangad. Trettiofem grader och sol utan mojlighet att svalka sig tar pa krafterna. I alla fall for en nordbo som jag som egentligen gillar snon mer an sanden. Pa tisdag aker tva hostelgrannar och jag till Iguazú, och pa fredag fortsatter jag till Rio de Janerio.
Jag har insett att 20 timmar pa en buss inte kommer att ga utan musik. En mp3 ar losningen. For min kara van "frownyface" verkar inte vilja leka mer. iPods ar alldeles for kansliga.
Igar tog nagon sjalvmord i tunnelbanan. Jag kom en timme forsent till skolan. Det har varit strejk bland bonderna i tre veckor sa aggen har varit jattedyra, kottdiskarna tomma och gronsakerna fa. Nu ar den slut (for en manad) och argentinarna koar vid kottdiskarna som svenskarna efter biljetter till Rolling Stones. De har en obession kring kott jag aldrig sett tidigare, och jag saknar fisk. Det drojer nog tills jag far ata det igen..
Toaletter ar en gammal uppfinning.
Jag sag en jatteliten man haromdagen. Malou och William sag en man som var lika stor som en dvarg fast proportionerlig. Mannen jag sag var halften sa stor som en dvarg fast proportionerlig. En Umpalump! De finns pa riktigt!
Idag eller kanske imorgon ska jag boka resa. Till Iguazù, Rio de Janiero och Montevideo, tre veckor totalt tror jag. Och ja, jag ska aka sjalv. Och ja, jag ska vara forsiktig. Jag har inte sa mycket av varde att forlora for igar kastade min iPod in handduken. Man kan hora att den har en skruv los... (det ar nu ni ska skratta for jag var sa fruktansvart fyndig.) men man kan faktiskt hora att nagot ar lost pa insidan. Ganska sa trottsamt med tanke pa alla timmar jag ska spendera pa bussar.
Igar kom jag pa massa grejer jag skulle skriva har, men bloggen fungerade inte och nu har jag glomt allt, sa nu har jag slut pa nyheter. Sol pa takterrassen lockar mer an datorn. Chau, chau.
