I miss it, I miss it, I miss it.
Eller. Jag saknar det, jag saknar det, jag saknar det.
Men samtidigt vill jag inte byta bort nuläget alls.
Pub-quiz, torsdagskväll på söder; "Vilka länder flyter Amazonas-floden igenom?" Jag borde kunna svaret. Jag kan svaret. Men all min kunskap från Sydamerika var som bortblåst. Allt. Allt, allt, allt. Bara det gör att jag vill dit nu. Direkt. Jag saknar det så det gör ont. Massor. Resandet. Kulturen. Språket. Jag hör spanska minst en gång i veckan på KTH och då blir jag glad, riktigt glad.
Jag vill dit men samtidigt vill jag vara här. Man kanske skulle stannat i Göteborg hela tiden, för all framtid, för all dåtid, aldrig upptäckt något annat, aldrig vidgat vyn. Aldrig fått känslan av att vilja vara på två ställen samtidigt. För jag vill ju ha allt här, och allt där, på samma gång. Jag vill vara i Göteborg, och samtidigt Stockholm. Jag vill upptäcka nytt, och samtidigt stanna.
Hur gör man egentligen..!??
Kommentarer
Trackback
