Travelling, it gives so much.. but it takes so much more.

Bolivia. Aterigen, det gar inte att beskriva med ord! Jag inledde min vistelse har med halsfluss (igen) och ett besok hos den bolivianska doktorn. Allt jag kan saga om detta ar oldschool. Ett stetoskop, en ficklampa, en spatel och ett receptblock - allt en allmanlakare behover. Han var snall och jag fick rosa och orangea piller att tugga pa.

Vi borjade i Tupiza i sodra Bolivia, att ta sig fran Villazón (gransen) och dit var en tre timmars skumpig upplevelse. Allt annat an komfortabelt. Dammigt och varmt. Nagot jag nu vant mig vid efter en vecka i oknen. Allt man kan gora i Tupiza ar att rida, och sa gjorde vi. Helt underbart!

Nu ar jag i Uyuni efter en fyradagarstour genom den mest hanforande naturen jag sett nagon gang. Uppe pa hogplataer pa 4000 meters hojd finns det turkosa, roda, vita och grona laguner, bergsformationer som ar av en annan varld, geijsrar, varma kallor, vulkaner, svavelkallor och sist och verkligen inte minst en saltoknen. Natterna har varit svinkalla, mellan -5 till -15 grader.. Att sova med dubbla tights, mjukisbyxor, linne, t-shirt, langarmad t-shirt, collegetroja, ylletroja, halsduk, dubbla vantar och mossa ar allt annat an smidigt.. jag ska kopa en sovsack!

Mina resekompanjoner just nu ar ett irlandskt par och en engelsman. Fyra dagar i en jeep tillsammans har gett en del sjuka historier och skratt. Det ar nastan sa att de har Sahlin-humor. Och da ar det inte illa! Imorgon aker vi vidare till Potosí och efter det formodligen norrut.

Jag har aterigen tagit ett beslut. Denna gangen ar det definitivt, jag stannar i Sydamerika langre an tankt. Lika mycket som Brasilien fangade mig, lika mycket har Bolivia gjort.. men pa ett helt annat satt. Att resa ar grymt. Men det finns baksidor, for att citera irlandaren jag just nu reser med;  "Travelling, it gives so much.. but it takes soo much more."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0