Den forlorade staden.

Aterigen ska jag forsoka beskriva nagot som ar obeskrivligt. Namligen Machu Picchu.

Att ga inkaleden ar i princip omojligt om man ar en person som inte kan planera. Sa det blev ingen inkaled for mig da man maste boka den ca fyra manader i forvag. Istallet gjorde vi en sa kallad 'jungle-trek', vilket innebar en dag med mountainbiking, tva dagars vandring pa andra inkaleder an den klassiska och sista dagen pa Machu Picchu. Otranad som jag ar holl jag anda javligt bra tempo och hangde pa det israeliska militartempot. (Vilket innebar att jag var en av de framsta fyra personerna av tolv.) Ganska stolt over mig sjalv om jag ska vara arlig. Traffade aven forsta svensken pa sju veckor, ratt skont att prata 'the native language' ett tag.

Machu Picchu var sjalvklart hojdpunkten. Runtomkring staden finns flera berg man kan bestiga, dels ett som alla turister ger sig pa, dels ett annat (lite hogre, ca 3100 moh) som bara idioter forsoker sig pa. Daribland jag. Jag forbannade mig sjalv ett antal ganger pa vagen upp, men val uppe insag jag att det var vart varenda steg, svettdroppe och andetag. Panoramautsikten var... var... den var. Vi var tre personer som hade toppen for oss sjalva i tva timmar, istallet for 'turistberget' som 200 personer bestiger at gangen. Men allt har sitt pris, fyra dagars 100-procentig aktivitet ger trotta ben och pa vagen ner var mjolksyran och spagettibenen ett faktum. Med tio minuter kvar kastade min ankel in handduken och jag landade pa marken med en stukning. Det ar val sa man ska avsluta en inkaled och bergsbestigningar gissar jag.

Midsommar och sommarsolstand hemma ger den totala motsatsen har, namligen vintersolstand. Och peruanerna ar inte sena pa att fira detta. En annorlunda midsommar med utsikt over hela Cuzco, fest utomhus och hemkomst nar det var ljust (man maste ju gora allt for att fa lite svensk sommar-kansla).. som det ska vara helt enkelt. Skillnaden var bara att jag bar mossa och vantar for att inte frysa ihjal. Vintersolstand som sagt.

Nasta stopp ar Lima och senare strand, strand, strand i norra Peru och sodra Ecuador. Anderna ar magnifika men min kropp skriker efter lite varme, sol och bad. Och forhoppningsvis en och annan val vid den ecuadorianska kusten...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0