pokito a poko

Att komma hem, landa, träffa alla, stilla saknadskänslorna och samtidigt upptäcka att det nu finns annat och andra jag saknar. Sydamerika känns som en dröm och tiden har stått stilla här hemma. Nästan. Mycket har förändrats och kommer aldrig bli det samma. Förändringarnas charm, eller kanske förbannelse. Berättelsen om mina senaste fem månader går på repeat och jag kan rabbla historien i sömnen. Allvaret trillade över mig sekunden jag satte foten utanför gaten på Landvetter. Stockholm kryper närmare, jag har inget boende och mattekunskaperna ligger tryggt nerbäddade längst bak i huvudet. Jag fortsätter att drömma om Sydamerika istället, tittar på kartan och tänker att jag faktiskt var där.