Det är sant.
Ja. Det är sant att studenter äter nudlar i slutet av månaden. Och nu är månaden slut. Jag har typ alltid (sen jag började ha koll på min egen ekonomi) tänkt att december är slut när man slutar jobba/plugga för året. Jag glömmer liksom bort att december faktiskt sträcker sig till den 31 december och inte bara till den 20e. Detta kan få konsekvenser... ingen mat i kylskåpet och jag funderade över hämtmat. En snabb tanke på vilket saldo jag såg på bankomat-kvittot idag och nudlarna var snabbt i kastrullen.
Men. Det är inte synd om mig. Tentan är skriven. (Godkänt i alla fall, man ska inte överanstränga sig som jag brukar säga!) Snart ska jag hem till Robert i min klass för lite förfest och sen utgång. Första terminen är avklarad och det ska firas! På måndag är det Göteborg som gäller. Sova, mysa och fira jul jul jul med familjen!
Lyktstolpar, Spotify och sysslor.
När jag kom hem efter Nobel NightCap igår var Nina redan uppe och pluggade. Tragiskt. (För min del alltså.) Jag såg inga kändisar under kvällen, men jag hörde att Mona Sahlin var där - hon var tydligen JÄTTEkort. Lars Ohly syntes också i vimlet.
Hanna gick in i en lyktstolpe när hon hade varit i skolan för länge förra helgen. Hon fick sy två stygn i läppen.
När jag är uttråkad biter jag av naglarna jag lyckats låta bli i några dagar. Fan också.
Jag älskar Spotify. Bästa programmet!
Förra veckan sprang jag runt i våtdräkt en hel kväll. Det var jättejättevarmt. När jag meddelade mina vänner om hur fuktiga mina ben var tittade de lite skumt på mig tills de mindes att jag faktiskt hade våtdräkt på mig.
Nu ska jag upp och lägga i en ny tvätt i maskinen. Sen ska jag handla. Och om jag orkar ska jag dammsuga också. Men man ska inte överdriva så det kan hända att jag skippar dammsugningen idag. Den kan vänta en vecka. Till.
Jul-Hitler
Det är nog jag det. Jag har en hang-up. Som år efter år skapat viss irritation kring köksbordet där hemma. Det handlar om fyra söndagar varje år, nämligen advent. Men det handlar inte just om högtiden, utan om självaste adventsljusstaken. Ljusen ska brinna ner så det blir en perfekt trappa, utan att byta ljus under julmånadens gång. Båda detaljerna är minst lika viktiga.
Detta är något jag började fundera på sådär halvvvägs in i november. Hur skulle jag ta upp det här med Nina? Skulle hon tycka att jag var sjukt fjantig och jobbig? Jag tänkte att jaa, det skulle hon nog. Det kanske är dags att lägga ner den där idén. Den kanske bara är sjukt töntig. Så kom advent. Ljusstaken inhandlades och nästa grej var ljusen. Vilken färg skulle de ha? Hur röda skulle de vara? Hur långa skulle de vara?
Jag bestämde mig för att släppa min hang-up och säger till Nina, med viss motvilja, "Men det spelar väl ingen roll hur långa de är, man kan ju alltid byta!". Hennes något förfärade svar löd "Men.. man kan ju inte byta!! Det ska ju vara samma ljus hela tiden!"
Så nu sitter vi här, med precis samma hang-up, och är jäävligt nöjda med vår helt perfekta adventsljusstake.
